Den här texten skrev jag till World Aids Day 2102:
Dagen uppmärksammas på olika sätt,
som t.ex. genom utställningen ”Vi lever alla med hiv” på Röhsska i Göteborg, men för de flesta
passerar dagen obemärkt förbi. I Sverige och i andra länder, oavsett om man
lever med hiv eller inte. De flesta i Sverige uppfattar hiv som något abstrakt
och få känner öppet hivpositiva personer i vårt land. Men hiv är ändå – i allra
högsta grad – samtidigt närvarande och aktuellt för de flesta. Den gemensamma
nämnaren mellan hiv och dig själv heter sexualitet.
Faktum är att sexualitet och hiv är som ler och långhalm, som
två siamesiska tvillingar. De är oskiljbara. Viruset överförs som bekant i de
allra flesta fall sexuellt. Och vart än två individer har sex så finns viruset
där, i alla fall som något tänkbart och möjligt (om än inte sannolikt, tänker
du kanske?). I form av en oro, en rädsla, något som gnager, om än på ett
diffust vis. Blixtsnabba funderingar som ”Min nya partner, är hon frisk?” ”Kan
man se på den andra om han har hiv?” ”Jag struntar i kondomen, för hade hon
haft hiv hade hon ju berättat…” passerar förbi, trängs bort i stundens hetta.
Den berättigade frågan i sammanhanget är hur många av er som
känner till er egen hivstatus? Nej, jag frågar inte vad du tror, antar, gissar,
fromt hoppas på. Jag vill veta: har du hiv, eller har du inte hiv? Nej, just
det. De enda som säkert vet är: 1. Den som lever med hiv och har fått sin
diagnos efter ett positivt test; 2. Den som aldrig någonsin har haft sexuellt
umgänge (läs samlag, analsex, oralsex) med en annan människa (och här räknar
jag dessutom för enkelhetens skull bort smittoöverföring från mor till barn och
vid injektionsmissbruk). Har du någon gång testat dig och har fått ett negativt
besked (dvs. du har inte hiv) handlar det om ett besked som med viss
sannolikhet inte längre är giltigt. Det är enbart ett besked om hur det förhöll
sig sisådär två till sex veckor före själva testet. Inte hur det ser ut just
nu. Har du efter ditt test haft ett oskyddat (kondomlöst) samlag med en annan
person vars status du inte känner kan du med andra ord aldrig veta din nya
status.
Men nu lever du i ett land där sannolikheten i allmänhet att
få hiv är låg, mycket låg. Som tur är. Ändå kan du aldrig utesluta något. Och i
brist på klarhet (förutom ren kännedom om hur hiv faktiskt överförs – här råder det fortfarande viss okunskap) söker många förklaringar
och trygghetsförvissningar i själva sexualiteten. Den framlidna författaren
Susan Sontag gjorde en skarpsynt analys redan tidigt under brinnande
aidshysteri på 80-talet när hon kopplade hiv till föreställningen om sexuella
utsvävningar och perversitet. Den som sökte efter ett slagträ att i moralismens
namn slå ner en frigjord och njutningsbetonad sexualitet, en öppenhet och ökad
respekt för olikheter samt tilltagande krav på lagstadgade rättigheter för alla
fick viruset serverat på silverfat. Bögpesten var född och resten är, som det
brukar kallas, historia. De andra, de som levde i föreställningen om att man
ägnade sig åt en ”finare” och ”bättre” (en omskrivning för ”säkrare”) typ av
sexualitet, kanske inom äktenskapet, kanske heterosexuellt, kanske med personer
från samma land, samma kultur och samma sociala sfär, de kunde slå dövörat
till.
Föreställningarna om en pervers sexualitet pyr under ytan även
idag. Besök någon av de otaliga sajter som kokar sin illasmakande soppa på
föreställningar om sexuell renhet och smuts, med ingredienser som rasism,
homofobi och irrationella uppfattningar och du förstår vad jag menar. Kryddat
med uttryck som ”korvryttare”, blandat med ”smutsiga snorrar”, mynnande ut i
hets, rop på kontroll och slutenhet är soppan möjligen ett kvitto på vissa
människors sanna värderingar. Som tur är finns det minst lika många som
protesterar och ifrågasätter. Och kanske är det ett sätt att hantera den
ständiga ovissheten, att förpassa den till andra – den som inte är som jag –
eller att förlägga den till andra platser – där jag aldrig är eller vill vara
”för vi har kommit längre här”. Kvalificerad projicering?
Ja,
måhända. Men den ger ingen trygghet, den räddar ingen, inte heller dig. Ett
hivtest och därigenom chansen till effektiv behandling, kombinerat med kondom,
är lösningen. Inte skygglappar, fördomar, hets eller rop på kontroll och
slutenhet.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar