Hur är det att leva med två identiteter som traditionellt
haft ett komplicerat förhållande till varandra? Jaa, jag har ofta ställt mig
frågan, gift med en troende man och själv uppvuxen i en mer eller mindre
ateistisk omgivning, där tron inte spelat någon roll. Jag vet att religiös tro
är en stor och viktig del av många människors liv. Jag antar att de flesta
heterosexuella troende förenar sin sexuella identitet med sin tro utan att det
medför några väsentliga konflikter. Samtidigt är läget ett annat för
homosexuella. I ena änden står kyrkliga företrädare som inte sällan fördömer
kärleken till en person av samma kön, i andra änden står ofta en oförstående
icke troende, sekulär omgivning som i lika hög grad kan upplevas som dömande
och anklagande.
Jag har nyligen tagit del av ett par vetenskapliga artiklar
från USA, där unga homosexuella män beskriver relationen till sin kristna tro.
Livet för de här männen går ofta ut på att förhålla sig till en klandrande och
homonegativ (homofobisk) omgivning, samtidigt som man strävar efter att komma
ut med bibehållet stöd hos familj, vänner eller den egna församlingen. Man
tvingas hantera fördomar, diskriminering och avståndstaganden parallellt med
andra utmaningar i livet, som arbete eller utbildning. Utmaningen att förena
sin sexuella och sin religiösa identitet är lättare i teorin än i praktiken,
trots ett alltmer positivt inställt samhälle. Kyrkliga företrädare som inte
accepterar samkönad kärlek och sexualitet tenderar här att förstärka
homonegativiteten, med konsekvenser som sämre hälsa, ökat sexuellt risktagande
och lägre grad av öppenhet. Detta grundar sig i att man förinnerligar den
negativa bilden av samkönad sexualitet och som följd i större utsträckning
anser sig vara mindre värd som människa, mindre förtjänt av att må bra och ta
hand om sig.
Omvänt har religiös tro en potential att vara ett bidrag
till en förbättrad hälsa och välbefinnande. Genom att skänka en känsla av
acceptans och stärka upplevelsen av stöd från högre makt kan tron skapa en ny
inramning till ett liv i en dömande miljö och hjälper att avvisa negativa
budskap som följer en sedan barndomen. Den högre makten blir här kärleksfull.
Den dömer inte. Tilltron till Guds villkorslösa kärlek och acceptans av alla
människor, en viktig beståndsdel av den kristna tron, blir en strategi att
hantera och lösa den egna identitetsslitningen. Att byta ut en straffande Gud
till en omtänksam blir en avgörande milstolpe på vägen mot ökad självacceptans.
Religiös tro tycks enligt forskning ha en kraft att ersätta
dålig självbild, negativ självkänsla eller upplevelser av att vara mindre värd
med nya, mer goda och positiva känslor. De nya känslorna ökar upplevelsen av
makt över den egna kroppen, vilket är en målsättning för alla som
professionellt arbetar hälsofrämjande, som kuratorer, terapeuter eller
själavårdare.
Jag vill rikta denna text dels till själavårdare som arbetar
på religiös grund och till terapeuter som ännu inte införlivat insikten att
religiös tro kan spela en roll i den terapeutiska behandlingen. Men jag vill
även rikta texten till dig som upplever att din sexuella identitet, din förmåga
att älska eller ditt val av partner för sex står i kontrast till din religiösa
tro. Det går att förena religiös tro och en sexuell identitet som t.ex.
homosexuell och leva gott!
Ett lästips för dig som vill fördjupa dig finns här. Gud är större.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar