onsdag 1 maj 2013

Homosexualitet och religiös tro



Hur är det att leva med två identiteter som traditionellt haft ett komplicerat förhållande till varandra? Jaa, jag har ofta ställt mig frågan, gift med en troende man och själv uppvuxen i en mer eller mindre ateistisk omgivning, där tron inte spelat någon roll. Jag vet att religiös tro är en stor och viktig del av många människors liv. Jag antar att de flesta heterosexuella troende förenar sin sexuella identitet med sin tro utan att det medför några väsentliga konflikter. Samtidigt är läget ett annat för homosexuella. I ena änden står kyrkliga företrädare som inte sällan fördömer kärleken till en person av samma kön, i andra änden står ofta en oförstående icke troende, sekulär omgivning som i lika hög grad kan upplevas som dömande och anklagande.

Jag har nyligen tagit del av ett par vetenskapliga artiklar från USA, där unga homosexuella män beskriver relationen till sin kristna tro. Livet för de här männen går ofta ut på att förhålla sig till en klandrande och homonegativ (homofobisk) omgivning, samtidigt som man strävar efter att komma ut med bibehållet stöd hos familj, vänner eller den egna församlingen. Man tvingas hantera fördomar, diskriminering och avståndstaganden parallellt med andra utmaningar i livet, som arbete eller utbildning. Utmaningen att förena sin sexuella och sin religiösa identitet är lättare i teorin än i praktiken, trots ett alltmer positivt inställt samhälle. Kyrkliga företrädare som inte accepterar samkönad kärlek och sexualitet tenderar här att förstärka homonegativiteten, med konsekvenser som sämre hälsa, ökat sexuellt risktagande och lägre grad av öppenhet. Detta grundar sig i att man förinnerligar den negativa bilden av samkönad sexualitet och som följd i större utsträckning anser sig vara mindre värd som människa, mindre förtjänt av att må bra och ta hand om sig.

Omvänt har religiös tro en potential att vara ett bidrag till en förbättrad hälsa och välbefinnande. Genom att skänka en känsla av acceptans och stärka upplevelsen av stöd från högre makt kan tron skapa en ny inramning till ett liv i en dömande miljö och hjälper att avvisa negativa budskap som följer en sedan barndomen. Den högre makten blir här kärleksfull. Den dömer inte. Tilltron till Guds villkorslösa kärlek och acceptans av alla människor, en viktig beståndsdel av den kristna tron, blir en strategi att hantera och lösa den egna identitetsslitningen. Att byta ut en straffande Gud till en omtänksam blir en avgörande milstolpe på vägen mot ökad självacceptans.

Religiös tro tycks enligt forskning ha en kraft att ersätta dålig självbild, negativ självkänsla eller upplevelser av att vara mindre värd med nya, mer goda och positiva känslor. De nya känslorna ökar upplevelsen av makt över den egna kroppen, vilket är en målsättning för alla som professionellt arbetar hälsofrämjande, som kuratorer, terapeuter eller själavårdare.

Jag vill rikta denna text dels till själavårdare som arbetar på religiös grund och till terapeuter som ännu inte införlivat insikten att religiös tro kan spela en roll i den terapeutiska behandlingen. Men jag vill även rikta texten till dig som upplever att din sexuella identitet, din förmåga att älska eller ditt val av partner för sex står i kontrast till din religiösa tro. Det går att förena religiös tro och en sexuell identitet som t.ex. homosexuell och leva gott!

Ett lästips för dig som vill fördjupa dig finns här. Gud är större.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar