Följande text skrev jag nyårsafton 2012:
Det är
nyårsafton, en dag då jag traditionellt summerar mitt eget år och gör en
önskelista inför det kommande. Professionellt sett kommer fokus att ligga på
min licentiatavhandling nästa år, en avhandling där jag undersöker erfarenheter
av och attityd till sexualundervisning hos de lärare och andra som arbetar på
gymnasiesärskolan och inom vuxenhabiliteringen. Jag har genomfört en första
omgång gruppintervjuer i höst och har precis inlett analysarbetet av dessa och
jag kan lova er alla att det blir både utmanande men också oerhört spännande
att knyta ihop denna stora säck. Min ambition och förhoppning är att
avhandlingen kommer att vara nyttig för all den personal som dagligen arbetar
med unga och unga vuxna med intellektuella funktionsnedsättningar och som varje
dag möter allsköns frågor om sex, relationer, identitet och kärlek.
Men som vanligt
handlar nyårsafton om drömmar och önskningar, ungefär så som den mänskliga
sexualiteten. En sådan önskan är att arbeta för att lyfta sexualupplysning och
sexualforskning en ytterligare nivå och involvera andra aspekter som kan
påverka våra möjligheter att välja, att vara den vi är eller att njuta
sexuellt. Året har varit ett då jag tydligare än någonsin tidigare sett
sambanden mellan rasism, sexism och homofobi. Detta tack vare många vänner och
kollegor men framför allt mer eller mindre okända personer, som journalister,
debattörer, forskare och andra som delat med sig av sina tankar på olika
sociala medier. Jag har valt att utmana min egen ”jante” och tagit kontakt med
ett par av dessa, med gott resultat. Min dröm och min önskan är att dessa
kontakter, och fler därtill, kommer att bana väg mot nya givande
samarbetsprojekt i sexualitetens namn. Exakt hur dessa kommer att se ut vet jag
inte idag, men det gror ett och annat frö inombords. Och det sägs att varje
stor gärning börjar med en liten dröm, så jag fortsätter att låta mina frön
gro.
Jag
har sett Kristina Kappelins resa genom Europa på SVT, sökandes efter något
slags europeisk identitet, och genast så översätter jag hela frågeställningen
till att passa in i mitt eget fält. Finns det en europeisk sexualsyn? Vilka
föreställningen lever vi med avseende olika länder, kulturer, platser eller
grupper? Som barn minns jag min pappas förväntan på att få se ”mer hud” i
svensk tv, efter att ha lämnat ett land som officiellt förbjöd all slags
pornografi. Det är en rolig anekdot, men den fångar något vi alla bär på,
nämligen föreställningar om Den Andre och Den Andres Land. Sexualiteten blir en
faktor som bidrar till olika mytbildningar i vår strävan att förstå ett land
eller en kultur. Sverige har traditionellt ansetts vara sexuellt radikalt och
tillåtande och svenska kvinnor har tillskrivits egenskaper som kåt och frigjord
(men var är männen?). Men vi som lever här vet att det är en snudd på
skrattretande eller rentav förolämpande bild. Vilka föreställningar om andra
nationer lever du med? Kanske ska jag ge mig ut i Europa, eller Världen, men en
kamera och undersöka våra olika representationer? Men det är egentligen drömmen
om tiden efter 2013…
Mer
realistiskt sinnad ambition är att under 2013 påbörja arbetet med att få in
sexualitetsaspekten i våra olika utbildningar, som de människovårdande eller
pedagogiska. Som socionom är jag medveten om att utbildningar utelämnar en stor
del av de delar som innebär att vara människa, som den sexuella delen, när man
skapar de yrken som ska ta hand om människan i utsatta situationer. Samtidigt
förfasas folk över alla de övergrepp som vi alla erfar någon gång - på nätet, i
förhållandet, i hemmet eller på gatan. Att å ena sidan som t.ex. socialarbetare
förväntas hjälpa och förändra men å andra sidan inte ges verktygen och utrymmet
att reflektera är en ekvation som inte går ihop. Det är alltså ett konkret
löfte till mig själv, att börja med att på allvar påverka lärosäten och
utbildningsinstitut att ta med sex på schemat.
Därtill
ligger också alla de bokprojekt som gror och väntar på fortsättningen. De får
vänta, men även de kommer att få se dagens ljus en vacker dag. Först tar jag
2013. Vi ses här på bloggen nästa år och jag önskar er alla ett gott nytt år!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar